Sammanfattning

Jag har påbörjat en reningsprocess. Det är första stegen på en resa både bakåt, framåt och till ett nu. Reningsprocessen är kemisk då jag inte äter ost, laktos, gluten, socker, kaffe, alkohol. Därtill slevar jag varje dag i mig en soppa fylld med näringsämnen som ska hjälpa min stackars utarmade kropp att återhämta och rena sig. Kaffet har varit svårt att avstå. Det ropar kaffe i pannan. Det värker i huvudet och mattheten är ett totalt faktum. På grund av dessa abstinenssymtom så förstår jag också hur beroende jag varit av kaffe. Jag är inne på den fjärde dagen av denna process och än så länge går det jättebra med maten förutom kaffet då förstås.

Den andra delen av reningsprocessen är psykisk. Jag har tyvärr hamnat tillbaka några steg på trappan då det gäller att hantera min känslor och tankar. Jag har slutat göra mina små meditationer och det behöver jag börja med igen. Hösten är fantastisk i sitt enorma färghav som det sprider i den blå himlen, men i mitt inre är det ganska oredigt, färgerna sprakar åt alla håll och jag får inte riktigt någon balans, vissa dagar förlorar jag balansen totalt.

Jag har börjat arbeta på infektionsavdelningen med och där ja, jag säger inte så mycket om det just nu. Återkommer kanske senare med det. Jag har i alla fall inte fått ikläda mig någon "svinismundering" då jag ej behöver arbeta med de patienterna, visade det sig sedan.

Jag har också börjat sjunga med några snubbar i ett band och det var både roligt men också ansträngande eftersom jag plågas av prestationsångest hela tiden.

I huset där jag bor så har jag också en hel del att jobba med, utmaning i att stå ut med olika känslor som uppkommer i situationer.

Sammantaget så... är trädens löv det vackraste jag kan titta på just nu, där jag sitter är de så vackra och skänker mig ett lugn och det är det viktigaste just nu.

3 kommentarer:

  1. Anne, jag känner igen mig i det du skriver om prestationskrav och att halka ner på känslotrappan. Det är jobbigt att ta sig upp igen med erfarenheter som väger tungt i ryggsäcken. Men då är det som du skriver viktigt att fokusera på det som ger lugn - de vackra löven och den friska luften. Jag inspireras av den reningsprocess som du genomgår. Önskar att jag också tog mig tid för det. Lycka till!

    SvaraRadera
  2. TACK! Dina ord värmer gott och gör mig mer hoppfull!

    SvaraRadera
  3. Din reningsprocess imponerar! Att få psyket att hänga med är så mycket lättare när kroppen visar vägen. Det tror jag ofta glöms bort i en tid då kropp och själ alienerats så mycket från varandra. Kämpa på, snart är kaffeabstinensen ett minne blott!

    SvaraRadera