Faktum är att jag var piggare för en månad sen...
Visar inlägg med etikett efter förlossningen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett efter förlossningen. Visa alla inlägg
Nåt fel är det
Fick en kommentar under ett tidigare inlägg om att det är roligt att se det går så bra trots att jag förlorat så mycket blod under förlossningen. Sanningen är att det går inte så bra tyvärr. Jag är helt svag i kroppen. Har ingen ork nästan alls och ibland klarar jag inte av att ta hand om Klara. Det gör ont under mina fötter och jag stapplar fram när jag ger mig ut på promenad. Orken är så uttömd att jag skulle kunna skrika vid minsta lilla motgång och ibland gör jag det med och gråter av ledsenhet då jag inte vill känna mig så här. Jag vill ha kraft till att vara med vår dotter. Det är tur att Krister finns så nära till hands nästan jämt.
lavendelbad och ägglossning
Nytt jobb. Flera olika tankar och känslor att ta ställning till. Behöver slappna av, koppla av. Igår när jag kom hem så tog jag ett lavendelbad, trots allt som ligger och väntar och nästan ropar på att få bli gjorda, så tog jag ett lavendelbad. Det första badet sen Tusse föddes faktiskt. Jag badade ju lavendelbad på förlossningen när värkarna hade satt igång. En stund där i badet så mindes jag så starkt hur jag låg i det där badet med den stora magen som stack upp. Nu låg jag där i vårt nya hus, i badkaret och tittade lite eftertänksamt på min mage där nere under vattnet. Efter en stund förbyttes ändå det eftertänksamma till hoppfulla tankar om framtiden. Bra. Skönt så. Fint.
Efter badet gjorde jag kroppsscanning. Mindfulness-träning enligt Mark Williams m.fl. Jag somnade. Kroppsscanningen är inte till för att somnas till. Men det gör mig inget. Inget alls. Sov hela kvällen. Vaknade vid 21.30...
Idag fick jag en glad gubbe på Ägglossningstestet! Nu äntligen har min kropp kommit igång, sju månader efter förlossningen. Så skulle det kanske ha blivit även om Tusse levt. Det tar ett tag för kroppen att komma igång. Det är bara det att det är svårare att acceptera när det inte finns ett levande barn.
Efter badet gjorde jag kroppsscanning. Mindfulness-träning enligt Mark Williams m.fl. Jag somnade. Kroppsscanningen är inte till för att somnas till. Men det gör mig inget. Inget alls. Sov hela kvällen. Vaknade vid 21.30...
Idag fick jag en glad gubbe på Ägglossningstestet! Nu äntligen har min kropp kommit igång, sju månader efter förlossningen. Så skulle det kanske ha blivit även om Tusse levt. Det tar ett tag för kroppen att komma igång. Det är bara det att det är svårare att acceptera när det inte finns ett levande barn.
![]() |
| Nu är jag glad, lika glad som den här gubben :-) |
Tung dag
Idag är en tung dag. Efter förlossningen som tog ovanligt lång tid så har jag fått en del sviter. Jag är tvungen att ha kateter då min blåsa blev övertänjd. Det innebär att jag måste ha urinkateter i två veckor minst för att urinblåsan ska vila upp sig. Problemet är att den de senaste två dygnet börjat skava så infernaliskt plågsamt, så jag kan inte röra mig. Jag har gråtit mig igenom den senaste timmen och ligger nu här i sängen och känner mig och är mycket mer passiv än vad som är bra för mitt psyke.
Jag vill vara ute i trädgården och gräva och fixa men klarar inte det nu i och med denna smärta hela tiden. Krister är tvungen att göra klar sin deklaration så därför är jag nu hänvisad till mig själv och min egen vacklande styrka.
Lilla Tusse som finns i mig hela tiden. Bilden av honom och hans mjuka kind som jag kände på så många gånger under de där två dygnen vi fick vara med honom. Jag känner på min mage och saknar så hans rumpa som var där inne och dansade.
Min mage är söt nu, lite rund, men har återhämtat sig fint. Livmodern är snart tillbaka i sin ursprungliga form. Inte en enda bristning på magen heller. Tänk vad kroppen är fantastisk!
Jag vill vara ute i trädgården och gräva och fixa men klarar inte det nu i och med denna smärta hela tiden. Krister är tvungen att göra klar sin deklaration så därför är jag nu hänvisad till mig själv och min egen vacklande styrka.
Lilla Tusse som finns i mig hela tiden. Bilden av honom och hans mjuka kind som jag kände på så många gånger under de där två dygnen vi fick vara med honom. Jag känner på min mage och saknar så hans rumpa som var där inne och dansade.
Min mage är söt nu, lite rund, men har återhämtat sig fint. Livmodern är snart tillbaka i sin ursprungliga form. Inte en enda bristning på magen heller. Tänk vad kroppen är fantastisk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
