Idag är en tung dag. Efter förlossningen som tog ovanligt lång tid så har jag fått en del sviter. Jag är tvungen att ha kateter då min blåsa blev övertänjd. Det innebär att jag måste ha urinkateter i två veckor minst för att urinblåsan ska vila upp sig. Problemet är att den de senaste två dygnet börjat skava så infernaliskt plågsamt, så jag kan inte röra mig. Jag har gråtit mig igenom den senaste timmen och ligger nu här i sängen och känner mig och är mycket mer passiv än vad som är bra för mitt psyke.
Jag vill vara ute i trädgården och gräva och fixa men klarar inte det nu i och med denna smärta hela tiden. Krister är tvungen att göra klar sin deklaration så därför är jag nu hänvisad till mig själv och min egen vacklande styrka.
Lilla Tusse som finns i mig hela tiden. Bilden av honom och hans mjuka kind som jag kände på så många gånger under de där två dygnen vi fick vara med honom. Jag känner på min mage och saknar så hans rumpa som var där inne och dansade.
Min mage är söt nu, lite rund, men har återhämtat sig fint. Livmodern är snart tillbaka i sin ursprungliga form. Inte en enda bristning på magen heller. Tänk vad kroppen är fantastisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar