Svar från Socialstyrelsen

Svar på brev angående minskade fosterrörelser

Socialstyrelsen (SoS) har sedan hösten 2011 fått frågor avseende ett tiotal olika problemområden inom mödra- och förlossningsvården. Ett av områdena var minskade fosterrörelser under den sista tredjedelen av graviditeten.

I december 2011 möttes företrädare för SoS och mödravården. I första hand diskuterades den felaktiga texten om minskade fosterrörelser i läroboken för barnmorskor. Inför mötet hade SoS gjort en kartläggning av det vetenskapliga underlaget till klinisk handläggning av kvinnor som söker för minskade fosterrörelser. Studierna visade att minskad fosteraktivitet kunde vara tecken på allvarligt hälsotillstånd hos fostret som kräver skyndsamma medicinska åtgärder.

Det fanns också resultat som pekade mot att ökad vaksamhet hos modern avseende fostrets rörelser kunde bidra till lägre risk för fosterskador. Denna vaksamhet förutsatte att modern informerades korrekt och tydligt om vilka tecken och signaler hon skulle reagera på. Det fanns dock inga studier som visade vilken metod av flera tänkbara som skulle vara effektivast att använda sig av.

Mötet kom fram till att frågorna bäst hanterades av barnmorskorna och förlossningsläkarna genom sina respektive yrkesorganisationer. Den felaktiga texten i läroboken för barnmorskor hade redan ändrats i senare upplagor. Yrkesorganisationerna hade redan påbörjat arbeten om säker förlossningsvård där bland annat frågor om fosterrörelser fanns med. Dessa arbeten syftar till att ta fram nationella riktlinjer inom dessa problemområden. Man bestämde också att träffas igen under 2012 för fortsatta diskussioner.

Det nya mötet är planerat till torsdag 2012-10-04. Frågan om minskade fosterrörelser kommer självfallet att finnas med på mötesagendan.


Med vänlig hälsning



Andor Wagner

Livets träd

Vi var upp till förlossningen idag för återbesök. Fick träffa samma läkare som verifierade att Tusse dött, den där dagen för drygt fyra veckor sedan. Hon är en sån skön person, läkaren och hennes kollega är med en mycket sympatisk människa. De är mänskliga, inlyssnande, avslappnade och validerande.

Validerande betyder att göra giltigt, bekräfta något. I detta fall giltiggöra en process. Jag tycker om det ordet, validera. Det känns så oerhört viktigt i vår process att bli validerad just. Och kanske är det det jag har varit inne på i de två senaste inläggen att om man inte blir validerad, giltigförklarad i sina frågor, i sina känslor och i sin kunskap så förminskas man och det är allt annat än trösterikt. Men om man blir validerad i sina känslor så finns det stora chanser att det uppstår ett accepterande istället för frustration och ältande.

Vi fick reda på en hel del provsvar. Alla var helt normala. Det är inget fel på mitt blod, det vill säga, jag har inga koagulationsrubbningar. Det var inte heller någon infektion som gått över från mig till Tusse. Det vi nu väntar på är obduktionssvaren och svaren från undersökningen av moderkakan. Förmodligen är det där vi hittar svaret, som jag skrivit om tidigare också, troligtvis var det en blodpropp i moderkakan som förorsakade vår sons död. Jag tror att det var så. Svaren kommer nog dröja ett tag eftersom det blir sommar och semester nu. Men jag tror att det var så. Det räcker för mig än så länge.

Livets träd, placenta, just den här moderkakan, som till hälften var mina gener och den andra hälften Tusses, orkade inte leva och pulsera sig igenom den kraftansträngning en förlossning innebär. Just det här livsträdet råkade bli träffad av en hård blixt och trädets sav tvärstannade på mitten av stammen, den nådde inte ut till förgreningarna, den hindrades att nå ut med energin till Tusse. Just den här moderkakan hade inte tillräckligt med livskraft.