Inget svar än

Nej svaret på DNA-testet dröjer än. 8 arbetsdagar kan det ta. Så någon gång i början på nästa vecka borde det ha kommit.

Vissa dagar är jag väldigt utmattad och kanske har det med att göra att jag förlorade 1.6 liter blod under snittet och jag har liksom glömt bort att ta järntabletter. Vid återbesök igår hos barnmorskan påminde hon mig om att om man förlorat mer än 1 liter blod vid en förlossning så ska man äta järntabletter i minst tre månader efteråt. Hm... Jag tänkte att så fort min bleka hy fick färg igen så var det väl inget mer att hålla på med. Sjuksköterska som jag är. Smart tänkt. Min järndepot har förmodligen fått sig en rejäl tömning. Jag har ju alltid varit mer eller mindre slut, särskilt på f.m. När jag sovit och gått upp och ätit frukost så brukar jag vara så slut sen att det är lika bra att gå och lägga sig igen. Framåt kvällen kan jag bli lite piggare. Eftersom jag brukar känna mig slut på detta sätt så har jag trott att det är normalt det jag känner nu med men jag inser nu att det är mer än normalt. Det är inte sömnbrist heller, speciellt mycket, det är bara kroppen som inte orkar. Den liksom stapplar fram och ibland blir jag rejält yr med. Därför har jag börjat äta Hemofer igen. Vi får se om det hjälper, annars får jag väl ge mig på Niferexen... förhoppningsvis blir jag inte lika förstoppad nu som under graviditeten.

Jag har förresten fått en mycket bra förklaring till varför mina tarmar står extremt stilla under graviditet. Tjocktarmen sitter nämligen fast i livmodern och även tarmarna på höger sida om livmodern sitter fast, så kallade adherenser. Även äggledaren som jag har sitter fast i livmodern på ett ställe. Det är med andra ord inte konstigt att det blir märkligt i min mage, mer problem än normalt när jag är gravid.

Nu vaknade Klara, så jag ska gå och ta hand om henne. Påbörjar förlossningsberättelsen vid nästa inlägg.


4 kommentarer:

  1. När jag har haft anemi med eller utan järnbrist har jag varit rejält påverkad. Inte bara trött, utan också haft svårt för att sova. Jag har blivit flåsig av att gå uppför EN trappa, och att hämta Noah på dagis 800 m bort har varit dagens projekt. Yrsel, absolut! Dammsuga huset - en våning i taget men sedan behövde jag sova i en timme. Dessutom allmänt förvirrad och trögtänkt. Och hysteriskt trött. Som lägst låg hB på 83. Normalt för mig är 125 ungefär. Tack och lov blödde jag bara 300-400 ml vid båda förlossningarna, så efter att barnen var födda gick det snabbt att få upp blodvärdet igen:-). Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hysteriskt trött kan man verkligen säga. Jag blir så trött att jag inte orkar svara på en enda fråga till utan att börja gråta. Min energi är helt uttömd. Jag hade 123 i Hb nu och brukar ligga på 145 så lite anemi är det ju sen vet jag inte hur ferritinet ser ut, men det torde vara så att den är minskad rejält. Trögtänkt är jag också och glömmer bort vad det är jag ska säga. Kram Santosha!!

      Radera
  2. Så kul att allt verkar fungera för er trots ditt låga hb. Att mista 1,6 l är mycket och tar flera veckor innan kroppen hämtar sig, passa på och ät mycket jordgubbar nu! Kram på er

    SvaraRadera
  3. Hej!!
    Faktum är att det inte alls går så bra. Skrev just ett inlägg om det. Kram!

    SvaraRadera