Jag har jobbat en tid nu med mina tankar. Ni vet hur de kommer och går. Jag har mediterat och inte hållit de kvar och inte tvingat iväg dem. Nu har jag hittat ett verktyg att inte hålla den kvar och ändå lösa upp den så att något nytt kan få födas. Fler möjligheter öppnar sig då nämligen.
Exempel:
På Ikea. Ser en bild som visar en syrenkvist. Bilden väcker ett starkt minne som skapar smärta inombords. Tidigare har jag krampaktigt hållit kvar i minnet och trott att om jag tänker mer på det så kan jag liksom ta mig ur det på andra sidan. Det är egentligen precis tvärtom. Ju mer jag försöker tänka mig ur det ju värre håller det sig krampaktigt kvar. Istället frågar jag mig nu om jag är villig att släppa taget om minnet, förstöra det och göra det ogjort som om det är en ny möjlighet just i denna stund att börja från början. Känner efter i kroppen om det känns lätt eller tungt. Lätt = ja ( jag är villig att släppa taget om minnet och föreställningen om att det kommer hjälpa mig att älta minnet) om kroppen blir tung = Nej. Då behöver jag ställa fler frågor inom samma tema tills jag kommer fram till ett ja och kan släppa taget.
Jag fick ett ja på frågan om jag var villig att släppa taget om minnet med syrenkvisten. Jag gick lättad vidare på Ikea...
Så bra att du fick ett ja på frågan om att släppa taget och gå vidare - mer lättad!
SvaraRaderaEtt steg i taget, Anne, en känsla i taget.
Kram J