Ta hand om

Tack för era fina kommentarer! Jag känner er omsorg.

Jag är övertygad om att man kan bygga upp sin kemiska balans på flera olika sätt. Problemet var nu att jag gjorde det allt lite för fort. Nu backar jag några steg och tar det från början igen. Det läskigaste av allt är hur jag ska lära mig att ta hand om mig själv mer och inte uppleva den där fruktansvärda skräck och isolering som blir när jag finner mig själv helt övergiven som utslängd i en snödriva. Jag behöver lära mig ta hand om mig själv och jag trodde i min enfald att jag gjort det genom alla olika terapier jag gått i.

Här några rader om var jag är nu:
Stockholm och det här med drama och teater.
Barn/ungdomar och jag står där och gör de här övningarna.
Är det här jag? Ser att barnen har roligt, de är engagerade, blir glada över det jag gör. Jag gör det med hjälp av det inre system jag får som stöd av medicinen. Barnen är liv. Jag tittar på dem och ser mig som någon som ger verktyg till agerande. Teateragerande. Är det jag? Jag undersöker. Stolt över att jag klarar det men vet inte något om vad jag vill och vem jag är för det.