Drömmen lever

Aldrig har väl en medicin smakat så bra och känts så välbehövlig som denna Pravidel. Jag äter den delat på två tre gånger om dagen. Jag äter den med andakt. Märker hur min kropp tackar och tar emot. Livet känns plötsligt mer hanterbart. Alla orosmoment som går att påverka är bra att ta bort. Då blir det lättare att vara närvarande i nuet.

Livet fortsätter därför här och nu. Idéerna om huset som vi ska flytta in i tar form och sakta men säkert så arbetar jag mig fram emot att förverkliga dem. Vi pratar med caféägare för att höra hur hur de gått tillväga – det är inspirerande. Ännu fler idéer föds. Huset vi ska flytta till har så många möjligheter. Jag funderar på företagsform och hemsida. Ser visionen klart och tydligt. Jag ser hur det strömmar in människor i ett café, människor som är glada och nyfikna. Jag hör hur vi sjunger och spelar där, att vi frigör några låsta positioner, hur vi dansar loss några stela kroppar. Än så länge är drömmen lycklig. Jag lever i den.

Från 38 kvm till slott

Det började på midsommarafton i Hälsinglands Trönö. Vi hade varit hos Kristers Kusin. De hade fått sin lilla son i början på juni och det var väldigt speciellt för oss att vara där hos dem. Tusses tremänning är det ju. De tog emot oss med öppna armar. Berättade hur mycket de tänkt på oss. Det kändes att de gjort det. Det syntes i deras ögon. Vi hade en väldigt fin midsommaraftonskväll hos dem.

När vi sedan skulle åka hem och gick ut för att starta bilen så stannade jag upp. Hör du, sa jag till Krister. Nej, vad hör du? sa han. Hör du tystnaden? 

Inom mig virvlade sig ett lugn ned. En ro som jag inte känt på länge.

I andra änden av luren meddelar hon mig vad hon kommit fram till. Med en sträv och lågmäld stämma. Hon säger att hon räknat på allt och att det ser bra ut. Vi kan få ett lånelöfte, säger hon. Efter ett tag märkte jag att jag hört vad hon sagt.

Vi hade innan talat med säkert fem banker men ingen ville ge oss något lånelöfte. Med JAK banken fick vi äntligen ett ja. Vi behövde inte tillbedja, vi behövde inte vika ut och in på oss själva. Det räckte med att vi är vi och vill det vi vill göra. Vi har gått från vision till handling på två månader. Det mesta är möjligt. 

På tisdag skriver vi kontrakt.