Alla möjligheter på en kväll

Släppa taget om tiden. Släppa taget om viljan. Fall nedåt bara, tillåta sig att känna sig tung en stund. Stirra framåt bara, inte behöva och inte tvinga sig vara aktiv. Bara släppa taget en stund. Krister åkte för längesedan. Glad och inspirerad berättade han för mig om kvällens alla möjligheter, de möjligheter jag har alltså. En kväll full av möjligheter. Han kysste mig och sa att han älskar mig.

Vi bänglade utrustningen (PA:t) utför det blivande caféköket. Han glömde gitarren en våning upp och fick springa upp och hämta den. Han packade in allt i bilen och sa igen att han älskar mig. Han glömde microfonerna i en byrålåda, trodde han, men fann inte microfonerna och gick för att leta efter dem. Hittade dem inte. Vi kysstes igen. Jag älskar dig Krister, sa jag och inom mig längtade jag redan tills han kommit hem igen.

Jag stängde dörren och gick upp för vår trappa. Hörde att han startade bilen och åkte iväg. Trappan i vårt hus. Jag har inte förstått det än, att vi har ett hus större än de flesta hus och ändå kan vi inte få ett lån på futtiga 24500 kr på Nordea. Jag får det inte att gå ihop. Humankonto heter lånet och är riktad till människor som vill utvecklas eller göra en behandling som man inte har råd att slänga upp alla pengar till i ett fång. I vårt fall skulle vi använda pengarna till ett IVF försök. Men vi har andra planer nu. Vi gör en CD – säljer den till vänner och vänners vänner. Sen gör vi en fest här – en stödfest där vi bjuder på något gott och mycket mer än så. Sen använder vi pengarna till ett syskonförsök. Men har vi tur så behöver vi inte det. Tänk om det kunde bli så. Jag har nog aldrig önskat mig något större än just det som jag önskar nu. Hela mitt väsen önskar och ber. Jag önskar mer än när jag var liten och önskade mig en mycket efterlängtad julklapp. Funderar också på möjligheterna att tjäna lite pengar på sin blogg, kan det vara något att försöka med, någon som vet nåt?

Alla möjligheterna med denna kväll är sparade inom mig. Jag är för trött för att utveckla mig och sängen känns som en mycket möjlig plats att få spara mig själv i.

Omfamnar varandet. Liksom lägger armarna runt det.

Från 38 kvm till slott

Det började på midsommarafton i Hälsinglands Trönö. Vi hade varit hos Kristers Kusin. De hade fått sin lilla son i början på juni och det var väldigt speciellt för oss att vara där hos dem. Tusses tremänning är det ju. De tog emot oss med öppna armar. Berättade hur mycket de tänkt på oss. Det kändes att de gjort det. Det syntes i deras ögon. Vi hade en väldigt fin midsommaraftonskväll hos dem.

När vi sedan skulle åka hem och gick ut för att starta bilen så stannade jag upp. Hör du, sa jag till Krister. Nej, vad hör du? sa han. Hör du tystnaden? 

Inom mig virvlade sig ett lugn ned. En ro som jag inte känt på länge.

I andra änden av luren meddelar hon mig vad hon kommit fram till. Med en sträv och lågmäld stämma. Hon säger att hon räknat på allt och att det ser bra ut. Vi kan få ett lånelöfte, säger hon. Efter ett tag märkte jag att jag hört vad hon sagt.

Vi hade innan talat med säkert fem banker men ingen ville ge oss något lånelöfte. Med JAK banken fick vi äntligen ett ja. Vi behövde inte tillbedja, vi behövde inte vika ut och in på oss själva. Det räckte med att vi är vi och vill det vi vill göra. Vi har gått från vision till handling på två månader. Det mesta är möjligt. 

På tisdag skriver vi kontrakt.