Vi åkte iväg mot Falun, över Bergslagsleden. Vägen som går över bergen från Hälsingland till Dalarna.
Väl framme så hann vi inte mer än sätta oss i väntrummet förrän vi blev uppropade till Herrummet där själva leveransen av sädesvätskan ska ske. Hm... Det är inte lätt ibland att göra sånt på beställning. Det vet alla som hållit på med detta ett tag och vem som helst kan nog föreställa sig hur det är att försöka prestera fram ett resultat just vid exakt ett tillfälle. Men det har ju gått bra de andra två gångerna så vi trodde det gick bra denna gången med. Mer om det senare...
In med en PVK i min arm och sen stod det inte på förrän vi var inne hos läkaren i operationssalen. In med morfin, groggy som bara den, men bara skönt och sedan - AJ AJ AJ, det gjorde extra ont denna gången. Men Staffan är skicklig. I tystnad arbetade han sig igenom blåsa för blåsa, samtidigt som jag profylaxandades och det var inte så många blåsor men så många som jag ändå vågat hoppats på, nämligen tre äggblåsor som innehöll varsitt ägg. Mer morfin sprutades in för varje blåsa som skulle pickas hål på. Vilade en stund i gynstolen och Krister höll min hand hårt och kysste mig i pannan och ibland på munnen. Tillslut kunde jag resa mig upp och gå ut därifrån in till vår säng.
Sen kom beskedet som gjorde oss lite chockade. Denna gång var det alltså tre ägg som de fått ut och det verkade bra så långt men problemet denna gång var att spermierna var för få. Det har aldrig hänt förut som sagt, det har varit superklass på spermierna tidigare. Vi blev väldigt besvikna först. Särskilt jag. Staffan trodde det kunde bero på att Krister varit förkyld/sjuk/pressad för ca 10 veckor sedan och ja, han har både varit förkyld och pressad för 10 veckor sedan. Vi hade så fullt upp med att förbereda inför bröllopet så Krister både sov och åt dåligt. På det fick han en förkylning med!
Det hela slutade med att det bestämdes att de skulle göra ICSI på äggen. Vilket innebär att varje ägg injiceras med en utvald spermie. Det ska inte ge något sämre resultat än om det sker genom det andra sättet, alltså spermierna är miljoner och den som hittar fram först penetrerar äggskalet och befruktar ägget. Nu hjälper alltså embryologerna till med att spruta in en spermie i ägget!!! Otroligt egentligen. Helt enkelt otroligt.
Efteråt så gick vi en runda på stan och vi hittade en glasskiosk som hade Rättviksglass, vilket vi gladde oss mycket åt. Köpte två kulor var och satte oss på en bänk och smaskade på den tills det började regna lite. Hemresan gick fort och vi roade oss med att knäppa lite galna kort på oss själva. Det gjorde att jag skrattade en hel del. Nu är det bara 16 timmar kvar tills vi får veta hur det gått för våra ägg! Kliniken ringer i morgon mellan kl 10 - 12.
