Vi visste ju att det skulle bli halt väglag och snö men att det skulle bli så illa det anar man ju aldrig. En timme försenad blev vi till Falun idag. När vi nästan var i Hofors så stannade trafiken i en backe som heter "Tröttbacken" så passande. Bilarna kom visst inte upp. Vi vände och tog en annan väg över Torsåker istället och lurade Tröttbackens alla bilar, så när vi kom ut på E16 igen (som det numer heter har jag fått lära mig, hette riks-80 tidigare) så var vi ensamma bilister på vägen!
Vi kom fram och träffade alla kändisar på kliniken. De känner oss nu med. Dr känner mig så väl att han visade mig provsvaret på pappret för han visste jag ville se det svart på vitt. Jag ställde de frågor jag ville ställa och sen var det dags för ultraljud.
Först blev vi lite oroliga. Han liksom letade ett tag utan att finna något. Men sen blev vi lättade då det syntes fyra blåsor, fyra folliklar varav en var större än de andra tre. Så ska det vara. En växer fortare och de andra kommer efter sen. Nu hoppas vi att det är fina ägg där inne. Äggen ska plockas måndagen den 5 nov. Vi har bokat bed and breakfast i Falun så denna gång ska vi inte fara genom snöiga landskap med andan i halsen och skorrande hackande bil utan sova lugnt på ett förhoppningsvis fint rum. Äta frukost och sedan promenera lugnt bort till kliniken. Nu ska förutsättningarna grundas väl. I fortsättningen ska jag be om allt det jag vill ha. Jag har nu bett om att få göra AHA (assisted hatching) denna gång även om äggskalen är fina så vill jag att de gör det ändå! Det skall de nu göra! Det känns lovande. Det känns lovande.
Nu har vi varit hemma ett tag och jag har skrivit två CV:s och sökt jobb. Känner mig nöjd.
Jag vill också tacka för era fina kommentarer. Som vanligt ger ni mig hopp och tröst. Det där inlägget jag läste igår har satt spår och det är inte helt lätt att bara släppa det.