Som att vända på en hand

Sån besvikelse som tonar upp sig inom mig nu. Det vrider sig runt och rotar sig fram.

Ni minns kanske att jag skrev att jag fått tillbaka min energi för någon vecka sedan. Det var dock kortvarigt. Nu är utmattningen här igen och jag börjar misstänka att det är något kemiskt. Inget yttre har hänt utan tvärtom har det hänt positiva saker runt mig. Det går framåt med vårt hus och företaget. Vi har fått fyra konferensbokningar i mars!

Det var i torsdags jag började märka den. Utmattningen. Jag var oerhört trött i bilen på väg ned till psykologen. Det kliade i kroppen av irritation och jag vill bara rymma ut ur min kropp.  Omgivningen säger att det inte är konstigt om jag är trött efter allt arbetande den senaste tiden men nej, jag känner bestämt att NEJ, det är något som sker i kroppen - något hormonellt/kemiskt som gör att min kropp inte orkar, jag får svårt att andas och sen kommer de svarta tankarna som ett brev på posten. Hela helgen har varit en kamp att överhuvudtaget ta sig upp och göra något. Jag är så förtvivlad att det blivit så här. Det hindrar mig så i min vardag. Jag behöver all kraft jag kan få nu!

Min menscykel har också varit märkligt denna månad. Blödningar när jag inte ska ha det, tempen har inte gått ned som den ska. Vallningar. Ömmande bröst. Tillslut började jag tro att jag var gravid men det är jag inte. Jag känner så tydligt att det är något som ställt sig på ända.  Min östrogennivå har förmodligen fått sig en rejäl törn just i denna cykel.

Har en tid hos en läkare på tisdag. Hoppas kunna beskriva detta för henne då. Antingen har jag kortisolbrist eller serotoninbrist. Jag märker ju att när jag tar kortisonet efter ET i IVF behandlingarna så har mitt liv kommit tillbaka. Kortison är som en drog. Den gör att jag kan leva normalt. Men jag förstår ju att jag inte kan äta kortison för jämnan. Jag äter det inte nu. Jag antar det är därför jag är så matt. Min läkare vill inte skriva ut SSRI till mig och 5-HTP (griffonia) får man inte äta när man försöker bli gravid och min läkare skriver inte ut det av samma anledning. Men att försöka bli gravid och må så här då? Det är väl inte heller något bra alternativ?