Till alla ni som läst min blogg

Fina vackra ni. Ni har funnits med vid min sida. Länge. Från svår sorg till euforisk glädje. 

Mina ord känns inte längre nödvändiga. 
De har tjänat ut sin tid. Just nu har de inget värde. I alla fall här i Bloggen. Jag kan inte blogga när andra bloggare skriver om svår smärta och sorg. I jämförelse med det finns inget att tillföra. 

Klara har lärt sig plaska i sin badbalja så det stänker över hela köket. Hon har också två tänder på gång i nedre käken. 
Hon säger dadada.  Men har nu varit ganska tyst i två dagar. Hennes leende är oslagbart när jag säger godmorgon. Hon älskar att äta med sked. När jag frågar henne om hon vill ha mer så ler hon och gapar stort :-) vi sjunger nästan hela dagarna. Och ibland sjunger hon med. 

Jag har senaste dagarna börjat återfå en energi som jag inte vet när jag kände. Serotoninupptaget är mycket knutit till hur magen mår och nu tar jag en drink varje morgon med magenzymer i bland annat och det gör att jag blir piggare. Magen har levt om som bara den. Så den blev nog positivt överraskad :-) 

13 kommentarer:

  1. Det har varit fantastiskt att följa din blogg, från all smärta till denna glädje. Kanske gör du en paus, ibland måste man samla ihop orden. Jag hoppas du kommer att fortsätta skriva, om inte nu så om ett tag igen. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Fina Ewa!! Vi får se i framtiden. Kramar till dig med!

      Radera
  2. Svar
    1. Karin tänker att det jag tar nu borde du prova. Jag har återfått kraften!! Kram

      Radera
    2. Jag är så jäkla rädd för allt sånt, t.om. "naturliga grejer".. Men vad är det du tar, så jag kan läsa på? :) Kram

      Radera
  3. Anne,
    Starka fina du. Med ord så väl valda har du delat med dig av det största i ditt liv, vilket jag är övertygad om att du vet att vi alla är tacksamma för. Jag mins det första jag läste/såg av din blogg. Det var den så otroligt fina filmen om Tusse, Klaras fina storebror.
    Jag förstår att denna blogg kan kännas som ett avslutat kapitel.
    Är glad och tacksam över att få följa dig genom detta och känner en så stor glädje över att ni nu har Klara.
    Kanske en ny blogg en dag kan ta form. Kanske om hur du, din man och vackra Klara driver er verksamhet i det vackraste huset jag sett på länge. Det hade varit en resa jag gärna hade följt.
    Skratta och lev Anne, med ditt vackra barn och din fina man <3 <3 <3
    /Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära du, för de fina orden!! :-D <3 Kram!

      Radera
  4. Jag kom in här när Tusse låg i en stoor mage. Sen har jag sporadiskt följt dig/er fram till nu. Det är en fantastisk "avslutning" på den resan som gått så mycket i berg- och dalbana men så envist framåt. "Avslutning"? Snarare: vilket fantastiskt spår som ni fick växla in på.

    Må den resan få fortsätta i många lyckliga år, ungefär som i sagosluten.

    SvaraRadera
  5. Oj, ska du sluta blogga Anne?! Nu är det förvisso glest mellan gångerna jag känner att jag hinner läsa men jag läser alltid "ikapp" när jag sedan gör det. Ledsamt, jag gillar att kika in här, det är så positivt. Se bilder på lilla underbara Klara. Men visst fasen förstår jag, har tänkt samma tankar själv men inte riktigt kunnat klippa den navelsträngen. Gör det du ska göra. Jag kanske tittar förbi i Trönö vid tillfälle. Vill tacka dig för alla fina kommentarer på min "andra blogg". Stor varm kram till dig från mig

    SvaraRadera
  6. Lycka till med allt <3, lycklig för er skull. Kram Ulrika

    SvaraRadera
  7. Fina Anne vi "möttes" i den svåraste av stunder i en liten grupp på familjeliv och du och de andra i gruppen var ett stöd, det var så skönt att ha er där, ni som förstod. Jag hoppas att jag hjälpte dig liksom du hjälpte mig i att komma vidare.
    Jag förstår om du slutar skriva, jag skriver också sällan nu. Än mer sällan sedan Noa och Elliott fått en bror till. Tänk vilken tur vi har haft ändå. Våra små änglar fick bli storebröder.
    Kram på dig fina Anne och all lycka till dig och din underbara familj.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Johanna!!! Har ni fått ett till barn! Vad roligt. Jag har inte alls hängt med.
      Stort Grattis! Kramar tillbaka - massor!

      Radera
  8. Hoppas verkligen du fortsätter att blogga. Läser då och då och vore roligt att få följa med även i de ljusare stunderna i livet. Följa er fortsatta resa. Linnea

    SvaraRadera