Kemisk

Hela tiden den där randiga katten som går av och an till matskålen. Den vankar nervöst som en kärlekskrank utan kraft att lyfta sig ur sin offerroll och istället hänger sig åt tröstätande i fatala omgångar. Katten vankar av och an med svansen stående liksom rakt ut och huvudet aningen spänt nedåt framåt som att han duckar för lågt flygande smällar.

Jag äter på hårdsmörgås fast jag egentligen inte skulle göra det, men det är så jäkla gott helt enkelt. Frågar katten vad han vill. Han tittar lite förstrött på mig och kliar sig på hakan.

Jag är i kemiskt uppror. Hela kroppen längtar, vill spricka ut. Explodera, implodera och orgasmera. Det bara vill i mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar