tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post2614828199652349537..comments2023-05-25T13:42:27.278+02:00Comments on Anne utan e: Det som inte skulle hända har häntAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-27907357173423394922015-02-04T13:09:56.772+01:002015-02-04T13:09:56.772+01:00Tårarna rinner när jag läser i din blogg. Både för...Tårarna rinner när jag läser i din blogg. Både för sorgen och glädjen. Livet är så oförutsägbart. Man kan aldrig förbereda sig för vad som komma skall. Grattis till er lilla tjej och jag beklagar sorgen för storebrodern. Jag kan inte ens föreställa mig den smärtan ni har fått uthärda men som tvåbarnsmamma har man lite hum om de otroligt starka känslorna som omringar föräldraskapet. Ta hand om varandra och tack för att du berättade er starka kärleksfulla historia.Mariahttp://www.marai.blogg.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-90720800168699999592011-04-24T01:59:26.517+02:002011-04-24T01:59:26.517+02:00Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är fö...Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är för er skull, det är inte ens lönt att försöka. När vår son föddes för tidigt och med omogna organ kände jag att det värsta som kan hända har hänt. Det kändes orättvist och jag mådde allmänt dåligt, jag fick en sk förlossningsdepression. Nu är han 4,5 månader och pigg och frisk och jag inser hur dumt det är att jag inte kunnat glädjas åt honom från början, för det finns ju alltid dom som har det värre. Fy skäms på mig och massvis med kramar åt er! Ni gör helt rätt, ingen kan/orkar/borde gråta dygnet runt, bara försök leva!Lottienoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-64880482871805105562011-04-23T19:49:03.142+02:002011-04-23T19:49:03.142+02:00Tänk Jane, att du också varit med om detta! Men sa...Tänk Jane, att du också varit med om detta! Men samtidigt ännu värre på nåt sätt, för du fick lära känna honom mer. Vi fick aldrig lära känna Tusse annat än genom hans fina rörelser i livmodern. Tack för att du delade med dig! KramAnonymoushttps://www.blogger.com/profile/10957237449344412813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1765209075731655215.post-7124855225009340552011-04-23T11:02:20.850+02:002011-04-23T11:02:20.850+02:00Kära Anne! Som jag glatt mig med dig och din fina ...Kära Anne! Som jag glatt mig med dig och din fina kärlekssaga. Och så händer det här. Orden räcker inte till. Man vill skrika om orättvisa, om varför, men jag vet hur det känns att vara där, och att komma vidare trots allt, tro på livet och kärleken. För 20 år sedan dog min förstfödda son i Plötslig spädbarnsdöd. Han var drygt tre månader gammal, helt frisk, fin och stark. Trots det dog han när han sov middag. Smärtan var obeskrivbar, jag var övertygad om att vi snart skulle dö efter honom, men det gjorde vi inte. På något sätt segrade livet inuti oss, viljan att leva, hoppet om nästa barn, och det oavsett vad jag trodde var möjligt. Jag tänker på er nu.Jane Morénhttps://www.blogger.com/profile/07656900488211512882noreply@blogger.com